Hur kommer de sig att när man mår som värst så har man plötsligt inga vänner som ställer upp längre? Är de ingen som fattar att de är i dom här stunderna man ska ställa upp och visa att man är en äkta vän. Men tydligen så är de inte alla som förstår detta och de är de jag stör mig så in åt helvete mycket på! Jag pallar inte just nu! Ponnyn vill inte hoppa, föräldrar som inte förstår, vänner som sitter i skiten och skolan som gör en psykiskt störd. Och ingen bryr sig! Men tack för att ni ställer upp och visar att ni finns och att man kan lita på er... Fast ne.