Jag som är en ganska stark människa, psykiskt alltså. Jag brukar kunna ta det mesta och stå för det jag tycker.

Men det finns en människa på denna jord som kan bräcka min mur så det bara är damm kvar. Jag förstår inte hur det går till, men när jag som minst anar det så...

Och att jag alltid kan förlåta denna person? Hur fan lyckas jag med det? Jag borde aldrig förlåta, aldrig glömma, aldrig blicka tillbaka.. Samtidigt som de finns något inom mig som vill de.

Tycker jag omedvetet om att bli sårad, eller vad fan är det med mig?!

”Det finns saker jag saknar, du när vi låg nakna, nu brinner din tavla. Nu ligger dina kläder ute på gatan och jag går i dagar i tröjan du hatar”