att välja rätt tränare
Att välja en bra tränare är svårt inom alla discipliner och sporter. Tror jag iaf, inom hoppning och dressyr tycker jag iallafall att de är riktigt svårt.
Alla tjatar om at man ska rida för den bästa tränaren med bästa utbildningen och mest erfarenhet som har varit på flest ställen i världen och utbildat sig eller lärt ut.
Men egentligen, passar den bästa tränaren vekligen alla?
Jag har lärt mig av olika hästar och olika tränare att det är viktigt att hitta just den tränaren som du trivs med och som utvecklar både dig och din häst mest.
Jag kommer inte ihåg så mycket av de ridlärarna jag hade när jag var liten men från det att jag började tävla minns jag.
Bamse: I början när jag tränade och tävlade med Bamse så red jag för Lena Sjöström en väldigt sträng och hård tränare. Till en början kändes det bra men när jag inte längre fick säga till när jag kände att det blev för högt eller att Bamse började bli trött så blev det negativa känslor och det slutade med att jag inte längre tyckte att de var kul att träna.
Sedan red jag för Catharina Tillman en sväng, det gick bra men det kändes inte som att vi fick ut sådär jättemycket utav det, just för att vi mest stod och stampade på samma ställe och inte utvecklades någonting.
Så jag började träna för Cecilia Hansson, och det var nog den bästa tränaren jag kunde ha haft med den ponnyn, han och jag utvecklades nå enormt när vi tränade för Cissi och det visade sig inte minst på tävlingar!
Walle: Med Walle red jag dressyr för Cecilia Gustafsson, dock var ju Walle som han va och iochmed att träningarna ställde ganska höga krav på honom så resulterade det i en motvillig häst som reste sig, kasta sig och slog mot skänkeln.
I hoppningen red jag för Cecilia Hansson till en början, det var lite samma sak där, kraven var lite för höga för honom och all lydnads träning blev nog för mycket (man kan inte lära gamla hundar att sitta) så det resulterade i att vi tog en paus.
däremot tränade jag ganska mycket hoppning själv på honom på slutet och det gick faktiskt som bäst när det bara var jag och han som latjade och Kelly stod och rättade ibland.
Bianca: Bianca tränade jag bara för Tina och det funkade riktigt bra då jag fick börja om från början och Tina accepterade att vi ville ha det lite lättare och det fungerade riktigt bra.
Och nu står jag här med Silken och funderar fram och tillbaka med vilken tränare jag ska hoppa för, att jag ska rida dressyr för Cecilia Gustafsson är en självklarhet för mig då hon har bra övningar och kan hjälpa en med olika saker och stötta mig och Silken!.
Alla tjatar om at man ska rida för den bästa tränaren med bästa utbildningen och mest erfarenhet som har varit på flest ställen i världen och utbildat sig eller lärt ut.
Men egentligen, passar den bästa tränaren vekligen alla?
Jag har lärt mig av olika hästar och olika tränare att det är viktigt att hitta just den tränaren som du trivs med och som utvecklar både dig och din häst mest.
Jag kommer inte ihåg så mycket av de ridlärarna jag hade när jag var liten men från det att jag började tävla minns jag.
Bamse: I början när jag tränade och tävlade med Bamse så red jag för Lena Sjöström en väldigt sträng och hård tränare. Till en början kändes det bra men när jag inte längre fick säga till när jag kände att det blev för högt eller att Bamse började bli trött så blev det negativa känslor och det slutade med att jag inte längre tyckte att de var kul att träna.
Sedan red jag för Catharina Tillman en sväng, det gick bra men det kändes inte som att vi fick ut sådär jättemycket utav det, just för att vi mest stod och stampade på samma ställe och inte utvecklades någonting.
Så jag började träna för Cecilia Hansson, och det var nog den bästa tränaren jag kunde ha haft med den ponnyn, han och jag utvecklades nå enormt när vi tränade för Cissi och det visade sig inte minst på tävlingar!
Walle: Med Walle red jag dressyr för Cecilia Gustafsson, dock var ju Walle som han va och iochmed att träningarna ställde ganska höga krav på honom så resulterade det i en motvillig häst som reste sig, kasta sig och slog mot skänkeln.
I hoppningen red jag för Cecilia Hansson till en början, det var lite samma sak där, kraven var lite för höga för honom och all lydnads träning blev nog för mycket (man kan inte lära gamla hundar att sitta) så det resulterade i att vi tog en paus.
däremot tränade jag ganska mycket hoppning själv på honom på slutet och det gick faktiskt som bäst när det bara var jag och han som latjade och Kelly stod och rättade ibland.
Bianca: Bianca tränade jag bara för Tina och det funkade riktigt bra då jag fick börja om från början och Tina accepterade att vi ville ha det lite lättare och det fungerade riktigt bra.
Och nu står jag här med Silken och funderar fram och tillbaka med vilken tränare jag ska hoppa för, att jag ska rida dressyr för Cecilia Gustafsson är en självklarhet för mig då hon har bra övningar och kan hjälpa en med olika saker och stötta mig och Silken!.
Trackback