You can take everything I have, you can break everything I am
But I will be rising from the ground, like a skyscraper..
Nu blir det ett icke-hästrelaterat inlägg.. För jag känner att jag måste skriva av mig lite.
Ibland känns det som att man inte har några val, att de bara finns en lång jobbig väg rakt fram som man egentligen inte vill gå utan man önskar att det fanns andra mycket bättre sidovägar att välja bland. You know what I mean..
Men nu känns det som att jag har för många vägar.. Och för första gången är jag lite sugen på att välja den annars så tråkiga raka vägen..
Visst, jag är den vännen som många litar på och kan berätta vad som helst för.. Och jag klagar absolut inte, jag är otroligt glad att jag är den mina vänner kan lita på och jag tycker snarare att det är roligt att lyssna, analysera och försöka lösa problemen.
Men just nu skulle jag behöva få vara den som kunde släppa en bomb på någon, någon som orkade lyssna för detta skulle ta flera timmar att berätta och jag skulle både skratta, gråta och försöka ha ihjäl någon när jag berättade detta..
Men jag får försöka lösa detta på egen hand, men jag älskar er ändå vänner!<3
Stunder som dessa är de få gånger man bara kan vara i nuet, carpe diem
Trackback