Iiiiiiiih!

Så kände jag när jag satte mig till rätta i sadeln på världens bästa fux, Welgano M i mitt hjärta!

Han va lite stissig och hoppig men jag fick tillbaka känslan ganska fort och kunde parera hans sidoskutt och halvvändningar.

Nu hem å äta frukost ;)




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback