Jag och Isabelle fick tanken första gången för ett år sedan, att vi skulle lära Welle att hopppa.

 

De första gångerna gick det helt okej, han tyckte det var lite läskigt och ovant men han tog sig över små sockerbitar med bommar över och bockade och busade efteråt som att han tyckte det va kul.

 

Men när vi skulle vara med på våran första officiella hoppträning så ballade han ur och det svartnade framför ögonen på honom. Han började stanna å hinder, stog på bakbenen och snurra, sparkade mot skänkeln och ville verkligen ha av mig.

 

Tränaren sa "Han tycker inte att det här är kul så vi lägger ner". Men jag visste att det inte var de som förstörde träningen eftersom han tidigare var så positiv.

 

Vi la ner hoppningen och red ut i skogen bara men även där började han dumma sig och stå på bakbenen. Och där började resan från veterinär till veterinär tills vi tillslut kom till Ultuna som kunde diagnostisterade honom med en inflammation i knäleden som opererades.

 

Så det var så allting började och allting rasade lika fort, men nu har jag en häst som är friskförklarad av veterinärer på Ultuna och förutsättningar för att börja från början och göra det bra!

 

Don´t rush things, everything worth having is worth waiting for.