Nu är det verkligen hösttider, vi är inne i oktober och de är ensiffrigt på termometrarna, hästarna börjar täckas med vindtåliga och gosiga täcken och ridvägarna börjar bli hårda.

Då är det verkligen höst på gång.

I skrivande stund sitter jag för mig själv i klubbhuset efter en barbackatur på min svarta stjärna som ligger ute på annons..

Hade jag för ett år sen trott att det här skulle bli min framtid?

Och hade jag för tre år sedan ens trott att jag skulle ägt en häst som gått så bra på tävlingsbanorna och som skulle ligga mig så varmt om hjärtat och som jag skulle kalla min bästa vän?

Hur kommer de se ut om ett år framåt?
Har jag då lagt hjälmen på hyllan eller sitter jag på samma stol och dricker kaffe och planerar morgondagens tävlingar?!

Det är bra mycket man inte vet, varken om sig själv eller framtiden, men en sak jag har lärt mig, Carpe Diem!

Pause the memories, rewind the happiness, stop the pain, play the moment!